Hantverk från det gamla vagnmakeriet
Mitt emot Hakan Färdigs sågverk i Kalvsvik ligger Elmquists Vagnmakeri som är mer än 100 år gammalt. Det byggdes av Amandus Elmqvist på 1910-talet, som dessförinnan hade byggt boningshuset, som också finns kvar. Där föddes två döttrar och år 1918 föddes sonen Paul.
Skylten till Elmqvists Vagnmakeri i Kalvsvik. Fotot till höger förestäleller Paul Elmqvist (1918-2005)
Som femtonåring började Paul arbeta hos sin far i just denna verkstad. De tillverkade hjul och vagnar fram till mitten av 1950-talet. Då övergick Paul till att bli byggnadssnickare och vagnmakeriet blev nu en snickeriverkstad.
Många år tidigare hade Amandus sett en speciell ljusstake ner på Kullekvarn, en gård inte långt ifrån där Elmqvists bodde. Amandus började tillverka ett antal av dessa ljusstakar, som kallades ljuskäring, som han målade gröna.
När Paul gick i pension som byggnads- snickare, började han tillverka ljugarbänkar, leksaker, pallar m.m. Men han fortsatte också att tillverka ljuskäringen som Amandus börjat med. Paul målade aldrig sina, utan de fick förbli träfärgade.
Ljusstakarna, som gjordes i olika träslag, var mycket välgjorda och blev otroligt populära. Paul fick oändligt många beställningar av dessa, som allmänt kallas Kalvsviksljustaken.
Det är inte bara i enskilda hem som man hittar en Kalvsviksljusstake (bilden till vänster). I Kalvsviks kyrka finns 4 st. De står framme på vänster sida i koret under klockan. Men när de används flyttas de fram. Det är inte ovanligt att de kommer till användning vid begravningar.
För 25 år sedan flyttade vi in vårt sommartorp, inte långt från det gamla vagnmakeriet. Några år senare, förärades min man i födelsedagspresent, just en sådan ljusstake. Den var alldeles nygjord av Paul och det var den alla sista ljusstaken han gjorde.
Paul gick ur tiden 2005 och han var i verk- staden varje dag ända in i det sista. När man idag tittar in genom fönsterna i verkstaden, ser det ut som om han just har gått in for att äta kvällsvard. Paul var gift med Britta och de fick en dotter Wiveka. Det var Wiveka, som 2008 skänkte vagnmakeriet till Kalvsviks hembygdsgård. Personligen tycker jag att såväl ljuskäringen som vagnmakeriet är ett kulturarv väl värt att lyfta fram.
