Detta är Kalvsvik!
Kalvsvik är ett litet samhälle som ligger intill sjön Åsnen i södra delen av Växjö kommun. I den utsträckta byn bor idag runt 600 personer.
Kalvsvik socken består av 64,34 kvadratkilometer, varav 46,19 är land. Mellan landområdena finns Jätafjorden och Åkavik. Kalvsvik ligger geografiskt i smålandet Värend.
Kalvsvik är en levande by med en lanthandel, skola för runt 30 barn (förskoleklass till årskurs tre), förskola, bilverkstad, bygghandel, handelsträdgård och flera mindre företag. Här bedrivs lantbruk med bland annat mjölkproduktion. Dessutom finns ett aktivt föreningsliv.
Naturen är varierande, med Kalvsviksfjorden som mittpunkt och omgivande betesmarker, barr- och lövskog samt myrar. De återkommande småländska stenmurarna finns överallt i hela byn.
Från lanthandeln till skolan går en cirka 3 kilometer lång vandringsled, som med sitt fågeltorn och sin rika biologiska mångfald lockar besökare till byn. Även badplatsen, med sin lilla fina sandstrand och härliga brygga, är välbesökt på sommaren av bygdens barn såväl som tillresta turister.
Hembygdsgården, med sina värdefulla byggnader, utgör en viktig samlingspunkt vid många tillfällen, särskilt vid midsommar. Här och där kan man göra fler historiska nedslag: hällkistor, varggropar, källor, backstugor och smedjor.
En annan knutpunkt är bygdegården, som till vardags hyser skola och förskola men även används som fritidsgård och After Work på fredagar. Ibland hålls här spännande föredrag, och till och med en och annan teatergrupp har vägarna förbi. På området bakom bygdegården finns både utegym och padelbana.
Kalvsviks historia
Stenåldern, ca 4000–1700 f.Kr.
Kalvsvik är ett område som sträcker sig från Ekamåla till Hagstad och från Kläcklingen till Sunnerö. Här, runt sjön Åsnen, har människor bott sedan stenåldern. Närheten till sjön bidrog till att området fick permanenta boplatser. Man har till exempel funnit flintavfall, yxor och eldstadsrester vid Ekenäset och Hagstad som vittnar om detta. Hällkistor och rösen finns på flera kända ställen. En del är bevarade, medan andra förstörts i samband med bland annat vägbyggen.
Tar man sig ut i skogen kan man finna många minnen som påminner om tidigare människosläkten. Där finns stenmurar runt igenväxta tegar som tidigare odlats. Stenmurarna lades för att hålla tamboskapen borta från odlingarna. Tittar man ner på marken kan man finna rester från otaliga torp och backstugor. En del av dessa platser är utmärkta med skyltar. Gränsstenar mellan ägorna är också kvar på många ställen. Man använde vad som fanns till hands och markerade ägorna med sten, som det fanns gott om.
Vattenvägarna har varit viktiga för de boende i området både under sommar och vinter. Man rodde när vattnet var öppet och gick eller körde med häst och vagn när isen höll.
1300-talet
Namnet “Kalfswijk” finns skrivet redan på 1300-talet. Första delen “Kalv” syftar kanske på mansnamnet Kalv, och efterleden är “vik.” Kalvsvik hade sitt centrum runt kyrkan. Den gamla kyrkan uppfördes på 1300-talet och var en byggnad i liggande timmer.
1828
Den gamla kyrkan blev utdömd vid en visitation av Esaias Tegnér.
1842
Precis som i övriga Sverige bedrevs skolundervisning först i hemmen. Efter folkskolestadgan år 1842 kom förslag om att skolhus skulle byggas. I slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet fanns i Kalvsvik tre skolor: Kläcklinge skola (nedlagd 1947), Håresstorps skola och Kalvsviks kyrkskola. Dessa tre skolhus är idag privatägda och används som bostadshus.
1850-talet
I mitten av 1800-talet bodde över 1000 personer i det som då var Kalvsviks socken. Många var självägande bönder, men ännu fler var torpare och backstugusittare. Även i de små torpen och backstugorna bodde, förutom torparen och hans familj, även inhyses personer. Precis som i övriga Sverige fanns också ett antal soldattorp.
2009
Kalvsviks Lanthandel slår den 27 mars 2009 åter upp portarna efter ett års avbrott.
Kalvsvikspodden
Kalvsvik har sin egen podcast där Kjell-Erik Sagebrandt pratar om Kalvsvik och dess historia!